Lyhördheten som kommer med att arbeta som personlig assistent

Vem är det egentligen vi samtalar med när vi för vår inre dialog. För det är just det: en dialog. Någon frågor och någon svarar.
Det är en fråga som är värd att ställa då och då – speciellt när man känner att livet känns ensamt och trist. För den där rösten därinne tenderar att ha en hel del intressant att komma med, även om vi ibland gör vårt bästa för att undvika att lyssna.

En växande intuition

Förr eller senare brukar det dock bli så att den där rösten får upprättelse. Många gånger kan den då komma förpackad i en oskön känsla av ånger och bitterhet över att man har låtit saker och ting gå så långt, just på grund av att man inte lyssnade på den där rösten tidigare.
Med tiden tenderar vi dock att bli klokare och erfarnare och inse att intuition har en roll att spela i våra liv. Precis som intellekt och känsla.

Det gäller bara att veta när man ska förlita sig på var och en av dem.
Jobbar du till exempel som personlig assistent och har samma brukare under en längre tid utvecklar du garanterat efter ett tag den där intuitionen.
Med tiden kommer kan den komma att ersätta mycket av det intellektuella som ligger till grund för att lära sig rutiner och strukturer kring brukaren i fråga.

Samma sak gäller förstås många andra arbeten och fält här i livet. Man får helt enkelt en känsla som vägleder en genom livet och utvecklar ett samarbete med den där rösten inombords.
Det är också i detta som livet tenderar att flyta på lite bättre. Det betyder inte att utmaningarna blir färre, eller enklare, men man får det lättare att fatta beslut.
Det är lite som att man trimmar den där inre kompassen som alltid vet vad som är rätt.